Skötselråd för hästar

Hästfolk är ett speciellt folk som har olika ideer om saker och ting och det gäller inte minst skötseln av hästar. Och ofta tvistar hästfolket angående just denna fråga. Det kan gälla sådant som om hästen ska stå ute eller inne om natten. Numer kan det tyvärr finnas anledning att ställa in sin häst om natten eftersom det börjar bli allt mer vanligt med sadistiska överfall. Man har till exempel fått knivar instuckna i hästens kön, särskilt söderut. Den här typen av våldsbrott har under de senare åren blivit allt vanligare och det gäller alla typer av djur. Ett känt fall är ju fåret som våldtogs till döds i Slottsparken i Göteborg. Vad den här typen av brottslighet beror på kan man diskutera men eftersom det pågår så kan de som alltid förespråkat att hästarna ska ställas in om natten få rätt den här gången.

Inom natural horsemanship en hästhanteringsform som bland annat lärs ut av Parelli, en världskänd hästskötare som förespråkar naturligt umgänge med hästen, på hästens villkor, är det dock vanligt att man förespråkar att hästen ska vistas i sin naturliga miljö utomhus, dygnet runt. Den här typen av hästhållning går under namnet “lösdrift”. Vad som behövs då är ett vindskydd men i övrigt klarar sig hästarna så länge de har tillgång till vatten och mat. Totalt okomplicerat med andra ord.

Stöts och blöts gör också hästtäckets vara och icke vara. Människorna av den mer naturnära sorten anser att hästtäcken är överflödiga och att hästen själv reglerar sin kroppsvärme till exempel genom sin vinterpäls, precis som de gjort under de senaste hundratusen åren. Den mer överspända människotypen anser sig dock vara hästens beskyddare och anser sig veta bättre än hästen vad som är bra för den, trots hästens mångåriga liv i frihet och fred långt innan människan kom och komplicerade till allting. Och här går alltså skiljelinjen och det är här stridigheterna mellan de två hästmännisko-kategorierna står.

Den mer överspända människosorten är ofta den som ägnar sig åt ridsporter av typen dressyr och andra, för hästen, onaturliga bestyr. Den här typen av människa är också den som sitter nattvakt när hunden ska kläcka ur sig en valpkull, återigen av samma anledning nämligen den att hunden kan inte klara sig utan människans ingripande; trots att hundarna en gång levde i frihet som vargar och schakaler. På den tiden skulle människan inte ens ha vågat lägga sig i hur en dräktig liten vovve sköter sin nedkomst av valpkullarna. Denna typ av insikt är dock svår att obestridd överföra till den mindre jordnära människotypen som ju för övrigt har svårt att förhålla sig till någonting naturligt här i världen eftersom vederbörande ägnar sig åt den mycket dyra hästsporten och andra kostsamma aktiviteter och alltså har svårt att förhålla sig till det som är jordnära.

Av den cyniska tonen att döma skulle man säkerligen kunna dra slutsatsen att skribenten är en förespråkare av natural horsemanship men så är icke fallet. Skribenten lägger tyngdpunkten vid naturen och det naturliga – oavsett vad det gäller, även hästar. Att tämja en häst ska icke vara likställt med att forma fram en produkt av sig själv. Hästen ska respekteras, alla djur ska respekteras, förstår man inte det, är man inte värd respekt.